Detta loppet planerades in veckan före då jag visste jag skulle vara i Stockholm. Trodde jag skulle utan att vila inför det gå in och springa 5 km under 20 min, så när möjligheten fanns visse jag testa. Tidigare på dagen körde jag mitt bänk/överkropps pass hemma. ’

Förberedelserna här var vad de var. Jag trodde att jag skulle kunna, i den form jag var i, springa under 20 minuter med hjälp av en vilodag. Benen var slitna från söndagens benpass, men det förstod jag skulle sitta i lite.

Det var stressigt att komma iväg. Först 3,5 timmar i bil för att lämna sonen hos sin mormor, vilket blev ytterligare 45 minuter på grund av trafiken. Till det skulle jag sedan ta mig till Stadion. Jag kom fram i okej tid, med 25 minuter till start. Bytte om och började värma upp.

Pulsen var direkt 122 när jag startade klockan stillastående. Så stressnivån var väldigt hög.

Jag har gått från och till med en överansträngning i tensorfästet, en muskel som fäster i höftbenet. Detta har kommit och gått sedan januari. Ibland har det varit helt bra och ibland värre. Det har varit kopplat till styrketräningen och inte löpningen.

När jag hade joggat cirka 1,5 km ökade jag tempot till närmare 4:00 min/km. Då drog det till rejält. Så pass att jag inte trodde att jag skulle kunna starta. Jag försökte joxa med det och fick det väl lite symtomdämpande. Däremot var jag rädd att jag inte skulle kunna springa.

Det här hände ungefär fem minuter före start, så jag tänkte att jag får ta mig 200 meter och bryta om det gör ont. Tack och lov var det, kanske på grund av adrenalin och lite annat, lugnt.

Jag la mig på 20-minutersharen, längst bak i ledet, och trampade på. Kroppen var inte i slag. Med de två största volymveckorna i ryggen samt ett hårt benpass i söndags var jag inte i superskick. Det visste jag, men hoppades att det skulle kännas lite bättre.

Min idé var att om jag gör sub 20 minuter i det här skedet så har jag mycket att skala av. Jag tror att jag behöver nästan en vecka med nedtrappad löpvolym samt fyra hela vilodagar från styrketräningen. Då är jag ofta mer eller mindre rekordpigg, eller så gott som, inför löpningen.

Jag hänger på 4:00-tempot, men det är jobbigt. En efter en släpper och med cirka 2 km kvar släpper kvinnan framför mig lite, så det blir ett glapp till haren. Jag har inte orken att ta mig om, så jag håller mig kvar bakom henne.

När jag ser tiden med sista 200 meter kvar ser jag dock att jag kan hinna in på under 20 minuter. Så jag tar den kraft jag har kvar och lubbar på det jag orkar. Och mer ork hade jag.

Jag kommer dock in på 20:00,58.

Så ja, här hade jag kunnat kapa 1 sekund. När jag sprang på 20:05 i juni hade jag inte under loppet kunnat få bort 5 sekunder. Då gav jag allt. Här fanns lite kvar.

Det var ett misstag jag gjorde, och det var att bara kolla på haren. Jag tror att han kanske låg på lite för hårt. När jag kollar på streamen i efterhand springer haren in på sista 400 meter 15 sekunder före mig, men kommer i mål typ precis före mig.

Det vill säga att om han sprang sista varvet på 1:36 så skulle jag ha gjort det på 1:21. Något jag absolut inte tror att jag orkade. Speciellt inte när jag låg på 4:08 i snitt under första halvan av sista varvet. Det betyder alltså att jag skulle ha sprungit in 15 sekunder på 200 meter.

Nu vill jag inte beskylla haren, utan snarare lyfta min egen okunskap i att bara fokusera på haren. Det blir svårt på ett så kort lopp med så liten marginal.

Jag tar med mig att jobba mer efter hare, klocka och egen kapacitet nästa gång.

Det här loppet var nödvändigt och avgjorde lite vilka beslut jag tar inför kommande lopp.

Jag jagar inte i huvudsak sub 20 på 5 km. Snarare sub 19, men jag är inte villig att toppa formen och offra träning för det.

Så jag känner att jag kan gå in och springa 5 km-lopp oförberedd, som den här gången, och om jag kommer ner mot 19:30 känns det som att jag i vässad form kan ta mig under 40 minuter på 10 km.

Jag är inte där jag vill vara eller behöver vara för att göra de tiderna. Det är som att pressa en citron och förvänta sig apelsinjuice.

Om vi kollar på några förbättringspunkter i tre olika kategorier som jag ser som nödvändiga:

Förberedelser för dagen

1. Vara ute i god tid.
2. Hinna värma upp ordentligt.
3. Planera kost, toalettbesök och vätska.

Förberedelser sista veckan

1. Ha fler dagar utan benträning.
2. Inte styrketräna alls samma dag, även om det är överkropp.
3. Skära ner på löpvolymen och få lite fart i benen.

Förberedelser sista månaderna

1. Ha en löpvolym som i snitt ligger över 7 mil i veckan under flera veckor.
2. Väga närmare 80 kg än 90 kg. (90,2 kg den här gången.)
3. Få in en bättre teknik för 4:00-tempo. (Nu joggar jag fort och springer inte.)

Dagen där på

Vaknade upp väldigt mörbultad i tensorfästet. Tog kontakt med fysioterapeuter och fick rådgivning.

Vänster skenben och höger hälsena, som jag varit orolig för, var dock inte alls försämrade. Jag hade det tufft med dem i juni då jag triggade problemen. Jobbade med det i juli och blev under augusti mer eller mindre symtomfri.

Nu i september känner jag av det, men trots att jag maxade 5 km märktes det inte alls någon försämring.

Josef Eriksson