Vad betyder det att vara tränare, eller ”coach”?

Vad betyder det att vara tränare, eller ”coach”? Ja, coach är ju ett annat ord för tränare, fast på engelska. Dock är ordet coach kanske lite mer komplext. Det har även betydelsen av att vara vägledare och lite mer mentor i sig. I träningsvärlden tror jag i alla fall att man egentligen menar det mer som tränare. För helt ärligt så känns det inte speciellt mycket mentor över att sluta vara det när räkningarna slutar betalas.

Hur som helst så refererar jag själv gärna till mig som tränare framför coach. Jag tycker coach även känns lite skitnödigt. Tyvärr har jag fått ge vika för sådana saker vad gäller termer, eftersom det breda etablissemanget ser annorlunda ut. När jag berättar att jag är tränare förstår folk många gånger inte förrän jag säger ”coach”, så ja, där är vi med det.

Samma sak gäller begrepp

Samma sak gäller egentligen även ordet ”power building”. Ett relativt kommersialiserat ord i min mening. Förr hette det bara styrketräning eller att lyfta skrot. Definitionen av powerbuilder är att vara styrketränande. Så jag säger gärna styrketräning eller generell styrketräning framför powerbuilding. Tyvärr är jag dock i branschen av styrketräning, så när jag säger styrketräning får jag allt för ofta översätta det till powerbuilding.

Hur det började

Att vara tränare för styrketränande individer är något jag gjort under en längre tid nu. När det exakt började är dock svårare att säga. Saken var den att jag redan kring 10 års ålder fick ”vägleda” kompisar genom bicepscurls och bänkpress. Kanske inte mycket till tränare, men det utvecklades i alla fall organiskt. I 12 års ålder och upp i tidiga tonår bedrev jag faktiskt fullständiga träningspass med mina kompisar som jag ledde. Även om det inte var någon vidare tränarroll.

Att skriva träningsprogram, motivera vikt, set, reps och övningar samt vägleda under träningspasset började i högstadiet. Det fanns olika individer, men den jag främst tänker på var en klasskamrat, tillika granne och kompis. Jag pratar ofta och gärna om min granne Neo Yngström som jag tränade från grunden till att vinna junior-VM. Dock var det inte min första granne jag tränade.

Eftersom jag inte pratat med personen det gäller nämner jag inga namn. Hur som helst tränade han och jag lite på olika håll för att sedan träna tillsammans. Vi tränade på Hallsbergs AK och även i mina föräldrars garage. Han var lite mer av en ”gymmare” som sedan satsade mer på styrkelyft. Jag fyllde sidorna längst bak i kollegieblocken med träningsprogram till oss båda. Jag minns tydligt ett pass vi skulle göra när han frågade mig om det stämde: ”Ska vi köra 13 set bara bänk?”. Så självsäker man kan vara var jag när jag svarade ”jajamen”. Jag hade missuppfattat en veckas träning och lagt in det på ett pass i det här fallet, något jag inte kom att erkänna förrän nu.

Hur som helst nådde med tiden den gode alias NightSmile de magiska 100 kg i bänkpress på en kroppsvikt av 70 kg. Detta gjorde honom till den första personen jag tränade till 100 kg i bänkpress. Detta var över 15 år sedan och vid en tid då mitt eget PB bara var ett par tiotals kilo högre.

Online coaching

Jag började dra till mig mer och mer uppmärksamhet under hösten 2010 och in på våren 2011. Detta var en väldigt annan tid på träningsinternet. Sociala medier fanns inte, utan forum, rykten och gryniga filmer på YouTube regerade. Hade man dessutom starka uppfattningar och idéer så märktes man mer. Till det om man kunde backa upp det med lite vikt på stången.

När jag som 18-åring, på en kroppsvikt av cirka 75 kg, började bänkpressa 150 till 160 kg och gjorde det genom att träna med relativt lätta vikter och många reps fick jag uppmärksamhet. Idag är det inte lika imponerande kanske, då det säkert finns många svenska gymgrabbar som klarar det, men då var jag ensam.

Under denna period fanns något som hette Fitness Five som var populärt. Även generella bänkpresstävlingar med reps på kroppsvikt. Samtidigt ville man givetvis vara maxstark. Så det var nog en gynnsam tid för mig att göra det jag gjorde, då jag fungerade lite som en bro däremellan.

Det ledde i alla fall till att jag fick förfrågningar om att träna folk, våren 2011. Den första personen jag då blev onlinecoach till var Tobias Jönsson. Han hade vunnit Decembercupen i Athletic Fitness och kommit tvåa på SM i Fitness Five. Efter honom följde flera inom liknande kategorier, men inte samma nivå, samt även styrkelyftare och motionärer. Under 2011 till 2013 bedrev jag en slags passiv liten tränarverksamhet utan att ta betalt en krona. Jag hade heller aldrig marknadsfört att jag tränade folk. Detta var helt på eget engagemang från personer som hörde av sig till mig och bad om att bli tränade.

Professionell coach

Vändningen kom 2013 när jag skrev ut en text att jag tar emot klienter för 300 kr i månaden. Jag hade inom en vecka över 20 klienter. Det pendlade mellan 10 och 20 längre fram till 2014, då jag tänkte att jag skulle prova göra detta lite mer på riktigt. Jag hade legat passivt en tid för att bygga upp en bra struktur och bas för att ta emot klienter. Så i december 2014 gick jag ut med ett inlägg på Instagram om att jag tar klienter. Samma dag hade jag över 50 mail, en fredag. På måndagen satte jag igång med träning till totalt över 40 klienter.

Sedan 2014 har saker mer eller mindre rullat på och varit sig likt. Jag började då även med seminarier och privata träningstimmar. Konsultande och liknande växte fram under 2015 då jag började göra lite jobb på träningsdagar och åt PT-skolor. Sen har det mer eller mindre varit sig likt.

Annonsering

Sista gången jag tror att jag annonserade om att jag hade platser öppna för coaching var nog 2016, för ungefär 10 år sedan. Det har skött sig självt. Ofta har jag så pass många att de som anmäler intresse får vänta i kö. Men folk kommer och går. Vissa är inte nöjda av olika anledningar. Då uttrycker de det vänligt men bestämt. De vanligaste orsakerna är dock att saker händer i livet som gör att de måste avbryta sin coaching. Ibland inser de det själva, ibland behöver jag säga det till dem. Så platser öppnas och stängs.

Kundlivslängd och att bjuda till

Kollar jag på dem jag tränar nu så har jag tränat ungefär en tredjedel i fem år eller mer. En tredjedel har jag tränat i tre år eller mer. Övriga tredjedelen har jag tränat i ett år eller mindre.

Så sent som idag fick jag avsluta med en som förlorade jobbet och behövde klippa onödiga kostnader. Han gillade det vi gjort och ville fortsätta så gott det gick. Som tack för att han valt att köpa mina tjänster fick han använda Built Strong-appen gratis. Han hade annars betalat 149 kr i månaden, samtidigt som han var villig att betala mig 1900 kr i månaden. I ett sådant läge gäller det inte att vara dumsnål utan att se till dem som ser till en själv.

Ett sådant beslut är inget jag tror kommer bita mig i baken.

Att vara snäll

Sen biter ibland saker en i baken. Jag har flera gånger försökt vara snäll, inte ta betalt för att jag tror på någon. Det är något jag slutat med mer och mer. Inte för att jag vill vara snål, utan för att lägga min tid där den borde vara.

Om folk inte har pengar men verkligen vill ha min hjälp och är villiga att pressa sig, då är jag på. Jag begär ofta något i utbyte, till exempel att de kan tagga mig eller tala gott om mig. Om man väljer att ha mig som tränare gratis tycker jag att det är rimligt.

Tyvärr blir det inte alltid så. Månaders jobb läggs ner utan att man får något tillbaka. I vissa fall kommer istället kritik. Ibland är den befogad, ibland inte. Oavsett kan jag tycka att det är fräckt. Efter flera sådana erfarenheter har jag tagit större avstånd från den typen av upplägg.

Håll dig till det du kan

Det finns områden jag aktivt valt att inte involvera mig i. Det är tyngdlyftning, alltså ryck och stöt, samt kostupplägg i större utsträckning. Jag kan ge råd, men jag säljer det inte som en tjänst. Jag hänvisar hellre vidare till personer som jag anser har hög kompetens inom området.

Tar man alla klienter?

I ett tidigt skede tror jag det är bra att ta alla klienter man kan, så länge man känner att man kan hjälpa dem. Numera är jag mer selektiv. Känns det inte rätt så låter jag det vara.

Samma sak gäller klienter som vill byta coach. Försök förstå varför. Känner du att du kan hjälpa, gör det. Om inte, var ärlig eller be personen ge sin nuvarande coach mer tid.

My way or the highway

Att prata om helt skräddarsydd och individuell coaching tror jag ofta är överdrivet. Visst behövs individualisering, men inte i den omfattning det ofta framställs.

De flesta tränare har en metodik som de applicerar på alla klienter, med variationer. Och det är inte fel. Samma program kan fungera olika beroende på individ. Det är där tränarrollen kommer in.

Marknadsföring

Den bästa marknadsföringen är resultat. Inte bara dina egna, utan även dina klienters.

Istället för att lägga tid på content försöker jag ge mer till mina klienter. Det skapar ringar på vattnet. De pratar gott om en, och resultaten talar för sig själva.

Mitt tips till dig som vill bli tränare

Jag sa upp mig från mitt vanliga jobb för sju år sedan, men hade kunnat leva på detta i tio år och har arbetat med det i femton år.

Ha inte bråttom. Låt det växa organiskt. Bli riktigt bra inom din nisch. Var tydlig från start med vad du behöver från klienten och se till att du förstår vad de vill.

När det gäller uppmuntran är jag inte den som delar ut det hela tiden. Men när det väl kommer så är det förtjänat.

Josef Eriksson