Doyle Kenady – Profil

Doyle Kenady, född 29 augusti 1948, avled 3 februari 1999.

Idag är Doyle kanske mest känd för sitt marklyft under sin tid som aktiv tävlande styrkelyftare, men han var fenomenal i alla lyft och en enastående kraftkarl. Vid Världens starkaste man i Nya Zeeland 1983 placerade han sig 7:a. Detta trots att han till synes inte var optimalt byggd för grenen, med en något stabbigare kroppstyp på 178 cm / 5 ft 10 in (70 in) och en kroppsvikt på 135 kg / 298 lbs.

Doyle deltog vid VM 1974 och placerade sig 2:a bakom Don Reinhoudt i supertungvikten, som då gick vid +110 kg / +243 lbs. Han hade en imponerande total på 950 kg / 2 094 lbs, fördelad på 365 kg / 805 lbs i knäböj, 235 kg / 518 lbs i bänkpress och 350 kg / 772 lbs i marklyft. Det var först senare under slutet av 1970-talet som Doyle började visa sin verkliga kapacitet i marklyft på tävling. Han hade, likt många andra, problem med greppstyrkan. Hans begränsande faktor satt inte i rygg eller ben, utan i händerna.

Vid amerikanska mästerskapen 1977 kom Doyle in som storfavorit i supertungvikten. Han hade utvecklats kraftigt det senaste året, och en total över 1 000 kg / 2 205 lbs var fullt rimlig att förvänta sig. Tyvärr bommade han ut sig i knäböjen och fick ingen placering. Året därpå kom han tillbaka starkare och visade sin kapacitet med en total på 1 037,5 kg / 2 288 lbs, vilket kvalificerade honom till VM i Finland.

Vid VM 1978 bjöd han på en riktig uppvisning med knäböj över 400 kg / 882 lbs, 250 kg / 551 lbs i bänkpress, samt ett försök på 402,5 kg / 887 lbs i marklyft. Detta hade inneburit ett nytt världsrekord och slagit Don Reinhoudts tidigare rekord på 400 kg / 882 lbs.

Doyle vann därmed både sitt första amerikanska mästerskap och sitt första världsmästerskap 1978. Han försökte även 402,5 kg / 887 lbs vid Hawaii International Powerlifting Championships 1979, men misslyckades. Det var dock inte sista gången han försökte slå världsrekord i marklyft på Hawaii. Doyle fortsatte att vinna flera tunga titlar inom sporten.

Han vann sitt andra amerikanska mästerskap samt VM 1980. Samma år tog han även hem World Series of Powerlifting. Året därpå hölls de första World Games, där Doyle vann supertungvikten.

Senare under 1980-talet, när han inte längre lyckades vinna nationals eller kvalificera sig till VM, började han tävla på rena rekordtävlingar för att nå sitt efterlängtade marklyftsrekord. Hans försök på 402,5 kg / 887 lbs började dock tappa i attraktionskraft efter 1982. Detta berodde på att Dan Wohleber, endast 21 år gammal, den 12 december 1982 drog det första 900 lbs / 408,2 kg-marklyftet, dessutom i –125 kg / –275 lbs-klassen. Även om det inte var ett officiellt världsrekord, var det den tyngsta vikt som någonsin dragits vid tillfället.

Efter detta började Doyle sikta högre än både 900 lbs och 402,5 kg / 887 lbs. Han deltog nu frekvent i så kallade “Record Breakers”-tävlingar, där fokus låg helt på marklyft. Vid flera tillfällen gjorde han endast symboliska (“token”) lyft i knäböj och bänkpress, ibland så lite som 60–65 kg / 132–143 lbs, för att spara kraft till marklyftet. Ironiskt nog var det när han inte höll tillbaka i böj och bänk som han till slut slog rekordet.

Vid Hawaii International Powerlifting Championships, som genom åren bytte namn beroende på sponsorer, slog han till slut rekordet. År 1986 hette tävlingen Budweiser World Record Breakers. Doyle knäböjde 385 kg / 849 lbs och försökte sedan 417,5 kg / 920 lbs (hans personbästa var då 415 kg / 915 lbs). I bänkpress satte han alla lyft, med 247,5 kg / 546 lbs i sista.

I marklyftet gjorde han en stark serie med 377,5 kg / 833 lbs i första, 395 kg / 871 lbs i andra (tävlings-PB), och gav sig i tredje på 410 kg / 904 lbs. Lyftets utförande var stabilt och vikten såg inte särskilt tung ut. Han fick därefter ett fjärde försök på 417,5 kg / 920 lbs, men misslyckades. Tävlingen resulterade i en total på 1 042,5 kg / 2 298 lbs – hans näst bästa total. Med ett något mer återhållsamt försök i knäböj hade han sannolikt klarat över 1 050 kg / 2 315 lbs.

Efter detta började Doyles karriär avta. Han gjorde några ytterligare tävlingar och rekordförsök, men nådde aldrig hela vägen fram igen. Det finns uppgifter om att Doyle både ska ha knäböjt och marklyft 1 000 lbs / 453,6 kg på träning. Detta är inte orimligt med tanke på hans tävlings-PB på 415 kg / 915 lbs i knäböj och 410 kg / 904 lbs i marklyft. Knäböjen ska ha gjorts med endast lindor och bälte, och djupet var möjligen inte enligt tävlingsstandard.

Marklyftet är däremot mer mytomspunnet. Denna bild sägs visa just det lyftet, vilket enligt uppgift ska ha skett 1981, samma år som han två gånger drog 415 kg / 915 lbs vid Hawaii International Powerlifting Championships. Av bilden att döma kan han ha saknat full utlåsning eller tappat greppet. Det finns även rykten om att han ska ha dragit 1 100 lbs / 499 kg med remmar på träning under 1980-talet. Detta kan möjligen ha skett från upphöjning eller under andra förhållanden, men 1 100 lbs från golvet, även med remmar, framstår som mycket osannolikt.

Doyles bästa tävlingslyft

Utan dräkt, endast knälindor och bälte (tidig karriär):

  • Knäböj: 398,5 kg / 879 lbs

  • Bänkpress: 251,7 kg / 555 lbs

  • Marklyft: 351,5 kg / 775 lbs

  • Total: 991,5 kg / 2 186 lbs

Med knälindor, bälte samt dräkt i knäböj och marklyft:

  • Knäböj: 415 kg / 915 lbs

  • Bänkpress: 255 kg / 562 lbs

  • Marklyft: 410 kg / 904 lbs

  • Total: 1 045 kg / 2 304 lbs

Josef Eriksson

Liknande inlägg