Vad är en monolift?

En monolift är en knäböjsställning med krokar som gör det möjligt för dig att inte behöva gå ut med vikten i knäböj. Du kan alltså ställa dig i position med stången på ryggen och ställa dig rakt upp med den. Där på åker krokarna som fräter ovanför dig framåt så du ara kan börja rakt ner. när du kommer upp ur böjen så faller krokarna tillbaka och du kan racka tillbaka stången enkelt. Höjden går att ändra med hjälp av en spak där man pumpar upp eller släpper ner för att reglera. Till det finns också en ”pigg” att stoppa in för att låsa. Längstner kan du se hur de använder en monolift under ett träningspass på Westisde Barbell.

Historien bakom en monolift

Monoliften togs fram först och främst för att underlätta för lyftare i knäböjen. Med en monolift kunde man ta bort ut och ingångs momentet så lyftaren kunde fokusera på att bara knäböja. En som troligen var orsakande att så detta fröet var Fred Hatfield. Den 23 Mars 1987 gjorde han den tyngsta knäböjen i historien på 460 kg vid Hawaii Record Breakers. Där bad han passarna dra fram ställningen när han lyft upp stången var på han tog ett kliv ut i sidled för att bredda och sen böjde han. Han ska ha gjort 500 kg i knäböj på träning i knäböj kring den här tiden under samma förhållanden.

Trotts att detta var våren 1987 så kom inte första monoliften för ens några år senare. Monolift var inte något som blev erkänt och började användas inom IPF utan bara inom de då alternativa förbunden som APF/WPC som bildades av Ernie Frantz. Det första sammanhanget jag kan hitta där en monolift förekommer är vid World Natural Powerlifting Frederation (WNPF) världsmästerskap november 1992. Sen från 1993-1994 kan men se att det är allt vanligare, speciellt inom just då APF/WPC där det blev standard.

WNPF VM 1992

Monoliften finns kvar än idag och används i så gott som alla förbund utan de IPF anslutna förbunden och USAs näst största förbund United States Powerliftng Accosiation (USPA). USPA:s internationella organ heter International Powerlifting Leauge (IPL). USAs IPF anslutna förbund heter USA Powerlifting (USAPL) och har ca 16 000 licensierade lyftare kontra USPA:s ca 14 000 lyftare. De övriga förbunden har avsevärt färre lyftare, men är flera små förbund och där används då monoliften.

För och nackdelar med monolift

En monolift har både för och nackdelar. Nacklederna är att den är stor, tung och dyr och fyller bara ett syfte. Med att den är stor och tung kommer också att den är jobbig att flytta. Att släpa ett gäng monolift till tävling för tävla och värma upp på skulle vara och är ett häst jobb. Du måste ändå då frakta iväg en massa bänkpress + ställningar till tävlingarna med för bänkpressen. Till det måste d plocka fram och bort monoliften på tävlingsflaket mellan lyften och mellan grupper vid tävling. Ur ett arrangörsperspektiv, speciellt om man har tävlingar i externa idrottshallar eller annat vore det en mardröm. Sen då till allt detta otympliga rent praktiskt så kostar de massa pengar för en sån liten funktion. De kostar ofta mellan 35 000 – 60 000 kr.

Fördelarna då… Ja för den som vill ta bort utgångsmomentet i knäböj är ju det bra. Dock tar man bort en av de små idrottsfärdigheter som krävs av en lyftare. En dålig utgång kan samma hela lyftet, men bara för det tycker jag inte att man ska ta bort den delen. Jag tycker man ska lära sig att kunna kliva bak två steg med vikten man ska sätta sig på huk med. Den överlägsna fördelen är då enligt mig kanske den enda och det är säkerheten. Eftersom en monolift har två krokar ovan ifrån som håller i stången har den också balkar som håller i krokarna. Från de balkarna kan man sätta säkerhetsremmar som hänger ner fritt. Det gör att du i värsta fall under en knäböj stryker mot dom under lyftet, något som har noll påverkan. Det du då kan göra är att droppa stången fritt utan att skada passare eller annat om det skulle gå snett.

Det finns otaligt med exempel där stången bara faller rakt ner på passarna mot golvet då lyftaren tappat kontrollen. Jag själv har varit med om det på +300 kg. Stången föll från toppen rätt ner och vi hann inte fånga den. Landar den fel kan det krossa ben och fötter som kan resultera i att passaren blir rullstolsburen. Alltså en helt idiotisk utdaterad lösning som har varit den samma sen innan live tv-sändningar. Man har hunnit sända live på tv, fått färg tv, varit på månen, tagit fram smartphones mm… men säkerheten för knäböj är den samma. En monolift kanske inte är lösningen, men något som er kanske liknar en bur/power rack där du då kan fästa säkerhetsremmar i balkarna.

Mark Bell faller ihop med 492 kg i en monolift

Tack för att du tog dig tid att läsa!

Om du gillade artikeln och vill ha mer av detta kan ni stötta mig genom att handa från tyngre genom denna länken: http://tyng.re/josef_eriksson

Josef Eriksson