Varför högreps? Del 2 – Utvecklingen

Första året av högrepsträning

I början av september, veckan efter att jag fått min idé, var det tävling. Jag fortsatte med mina +10:or i bänk. Det jag gjorde var att jag vilade dagen innan tävling för att ha lite krut i kroppen. Så när tävlingen väl är dags har jag ägnat ca 4 veckor med ca tio eller fler reps i bänkpress. På tävlingen går jag in 122,5 kg för jag tänker att jag ska testa på 127,5 kg. Inte direkt för jag trodde benhårt på det, men för att det skulle vara PB och gick det så gick det. Otroligt nog gick det och jag testade 132,5 kg i sista som då inte alls gick. Det där 127,5 kg lyftet var alla fall ganska tillfredställande. Något mer som var tillfredställande var att jag vägde bara 73,7 kg. Jag var uppe på 78 kg i början av augusti som jag tyckte var för mycket om jag ska tävla i 75an. Här gick mina tankar lite åt det hållet att anledningen till att jag kunde göra 127,5 kg var just pga att jag tränade annorlunda.

Redan två dagar efter tävlingen var den en annan tävling i Örebro där jag var och hjälpte Eddie Berglund. Hans far, Per Berglund, dök även upp senare vid tävlingen och jag frågade vad han tänkte om att träna tior i bänkpress. Det var väl på den tiden välkänt att han körde tior eller i alla fall hade ett program där det var tior med. Hans svar var inte mer än att han tyckte att det var värt att testa. Med det så var han dem som var mest positiv av alla jag pratade med till den här träningen jag nu hade börjat med.

Den 23 september lyckades jag med 14 reps på 100 kg och därefter gick jag på 110 kg där jag gjorde 8 reps, följt av 5 reps på 120 kg och avslutade med en singel på 130 kg. Alltså, tre reps PB:n och ett tangerat PB. Det var andra gången sedan början på augusti jag hade på mer än 100 kg på stången och efter det passet skulle vikten på stången klättra. Vid bänkpress-DM 10 oktober 2010, min första tävling jag fick arrangera, eller snarare fick ansvar för, gjorde jag 135 kg vägande 73,4 kg. Sedan, bara två veckor efter, gjorde jag 145 kg på ett träningsläger i Örebro som Ove Lehto höll i. Det lyftet vad då utan stopp. Där på plats vägde jag 72,7 kg med mjukisbyxor, strumpor och t-shirt på mig. Jag visste att det väger inte mindre än 2 hg så i och med det blev det min första dubbla kroppsviktsbänk.

145 kg på läger i Örebro

Inte mer än tre veckor senare är det dags för tävling igen. Tyvärr tar min ”tur” slut här. Det är några dagar in i november och det är kallt ute. Jag hade känt mig halvrisig hela dagen. Lite som om jag var på väg att bli sjuk, men det var jag ofta på den tiden så det var vad det var. Efter skolan ska jag göra en tvåa på 140 kg i bänkpress och jag hade gjort två, nästan tre, på 135 kg en vecka innan. Jag var självsäker och fast besluten om att detta kommer gå vägen och lagom till ungdoms-SM i slutet av november kommer jag inte bara vinna utan slå svenskt rekord och försöka på 150 kg i sista.

När jag kommer in i träningslokalen är jag ganska så kall. Vädret hade slagit om i dagarna och gått från +10 garder till under nollan. Jag var lite för lätt klädd med tunnare jacka än jag borde ha. Började värma upp på 50 kg som alltid, det var nog också sista gången jag gjort det… Jag känner mig stram i ena bröstet, men tänker att det släpper, det är nog bara lite lätt träningsvärk jag känner av. Jag är snabb och hastig upp i vikt på stången. Från att jag kom innanför dörren till att jag har på 130 kg var nog inte ens en kvart. Jag var så taggad! För att sätta perspektiv: idag är jag ca 100 kg starkare och för att ta mig till 130 kg på en kvart skulle vara fort, då pga att jag lägger tid på uppvärmningen och det började jag med efter detta.

På 130 kg ska jag göra en singel innan jag ska på 140 kg där jag ska göra två reps. Min pappa passar mig och lyfter av stången. Jag gör lyftet ganska lätt, men i botten hugger det till. Jag kände inte igen den här smärtan och avbröt allt tvärt. En av mina då vänner och god träningskamrat Rickard Kanon jobbade i samma byggnad. Han kom med någon fryspåse som vi la på för att kyla ner bröstet. Vi var väl kvar på gymmet i kanske en timme efter det hänt innan vi åkte hem. När jag om hem låg jag bara i sängen på mitt rum och tänkte massor. ”Hur ska det nu bli med allt?”

Jag och Rickard 2012 på Comet gym i Norrköping

Efter allt mitt egotänkande om mig och min bänkpress lagt sig ser jag hela scenariot utifrån, allt från att jag kom in på gymmet. När jag är i dessa tankar har halsen börjat tjockna och den förkylningen jag fara för tidigare under dagen har nu satt sig. Jag tänker på hur det kändes redan första uppvärmningssetet, då kände jag ju att något var fel. Trots det jäktade jag upp i vikt samtidigt som min pappa uppmanade mig att hålla igen lite. Att när väl smällen uppstod handlade allt om mig. Jag blev sur och irriterad över situationen jag själv var herre över. Den irritationen och frustrationen fick både min pappa och vän ut för där och då när allt de försökte göra var att hjälpa mig.

Missförstå mig inte här, jag var inte arg på dom, jag svor inte åt dom eller så. Jag var bara kort mot dom och icke tacksam i situationen de hjälpte mig i, situationen jag själv skapat. Det var något som satte sig. Något jag verkligen försökt att inte göra om oavsett vad som händer. Givetvis har jag haft det jobbigt och kanske inte varit jättekul när något gått dåligt, men jag har försökt att, alla fall som jag vill uttrycka det, ”bete mig”. När det förloppet hade satt sig och jag gick med de ångerkänslorna skulle jag ta mig en dusch. Då upptäckte jag den rödlila fläcken på bröstet. Jag hade alltså åkt på en muskelbristning. Eftersom jag läste något som då, på min skola, kallades specialidrott kunde jag lite om bristningar och förstod då att detta var ju inte något bra. Det var ingen stor katastrof, men med två stora tävlingar kommande månad så blev det en katastrof. Så jag gjorde det enda rätta. Jag sa att bröstet är bättre än vad det var, att det känns lite, men det är ingen fara.

Givetvis var det dumt, men hade jag gjort det annorlunda idag om idag var då? Jag hade gjort vissa förändringar, men helhetsmässigt så hade jag gjort samma sak. Jag ville vinna ungdoms SM och slå rekord, det var det viktigaste då. Så jag körde på. Det gjorde ont och min redan undermåliga explosivitet sken ännu mer med sin frånvaro. Hur som haver, körde jag på med mitt så gott jag kunde när det inte gjorde allt för ont. Mindre än två veckor efter var det styrkelyfts-DM där jag satte svenskt ungdomsrekord i styrkelyftsbänk. Satte ett lyft på 133 kg och missade sedan andra och tredje. Vid Ungdoms-SM gjorde jag 136 kg som blev nytt svenskt ungdomsrekord och vann klassen likaså bästa ungdomslyftare på poäng. Veckan efter tävlade jag i Karlstad och gjorde 140 kg. Nu hade det gått en månad sedan bristningen drygt och jag började få lite mer tryck i lyften. Några veckor efter Karlstad gjorde jag 150 kg utan stopp på träning vägandes 74,8 kg på gymmet.

140 kg i Karlstad 2010

Det jag sedan gjorde under 2011 på tävling är otroligt ointressant. Tävling var prioritet tre för min bänkpress. Först var träningen, sedan var träningsmaxningar och tredje var tävling. Jag tränade på och försökte hålla mig i den nya viktklassen 74 kg. Tävlingarna jag gjorde var som oftast otrolig stolpe ut, alla utom en egentligen. Varför tävlingar gick dåligt då och fortsatte göra det var som jag skrev, det var inte prioritet. Det jag gjorde inför den tävlingen som gick bra är idag grunden i min toppningsmodell. En modell som fungerar väldigt bra för väldigt många, förutsatt att man tränar på mitt sätt.

Det som hämmade min träningar allra mest under 2011 var att jag skulle gå i 74 kg klassen. Jag kände inte till konceptet vätsketömning på den tiden annars hade det nog fungerat bra. Det jag idag kan om kost med hade hjälpt mig en aning. Om jag vägde över 76 kg var jag stark, där kunde jag träna utan problem. Vägde jag 74 kg eller mindre så föll allt. Det kunde vara under en vecka kroppsvikten diffade med och träningen diffade. Kroppsvikten kastades mellan 73 kg och 78 kg under 2011 och de där 5 kilona kostade mer än jag ville förstå. Det som håll kvar mig i 74an var att jag inte kände mig klar i den klassen men bara jag vägde 76,5 kg så var jag så mycket starkare. Jag lyckades aldrig göra över 150 kg i bänkpress på träning utan stopp när jag vägde under 74 kg. Dock kunde jag gör 165 kg om jag bara vägde 76 kg.

Det här gjorde att jag aldrig åkte på då RM i bänkpress och SM i styrkelyft. Jag lyckades aldrig väga under 74 kg utan att tappa massor med styrka. Hade jag inte hållit på att försökt väga 74 kg under 2011 fram till augusti då när jag släppte det hade min träning nog gått bättre. Det är jag övertygad om. Sedan när jag väl släppte klassen jäktade jag inte upp i vikt heller. Jag lät mig väga 77-78 kg. Det räckte för att utvecklas stadigt och vara stark. Jag har inga direkta bilder eller videos från 2011, men jag har den här videon från 2010 när jag poserar i gymmet. Här väger jag 75 kg så jag hade väl lyckats lägga på mig kanske ett kg muskler från 2010 till 2011 och då blivit något hårdare på samma kroppsvikt.

Något med med 2011 var alla fall att folk utifrån som jag inte träffat eller kände började höra av sig och ville ha hjälp med bänkpressträning, alltså online coaching. Jag var ÖVERLYCKLIG att det fanns någon som ville att JAG skulle få hjälpa DOM med träningen. Speciellt eftersom att jag vara så bra och visste allt man behövde veta, tyckte jag… Så det blev även starten för online coachingen som nu är mitt jobb. Jag ska säga det med att det tog några år innan jag började ta betalt, det var ju en inlärningsprocess med. Så det gick många ”klienter” över några innan jag tog min första betalning. Betalningen började med för att efterfrågan blev så hög och jag kände att jag inte vill lägga så stor del av min fritid på främmande människor. SÅ! då fick jag det sagt med.

I slutet av sommaren när jag släppt idén om 74 kg klassen så gick jag in i grundträning för att i november bänkpressa 180 kg. Tävlat var något jag gjorde vid sidan av lite. Jag tränade på och det gick bra. Jag hade ett PB på 165 kg i augusti när jag började satsa mot 180kg, men sedea dess hade jag blivit lite svagare i och med kroppsviktsomkastningen. Jag hade några månader på mig att höja min bänkpress med 15 kg allt som allt, men från utgångsläget med ca 20 kg. Under denna perioden ville jag inte heller gå upp så mycket i vikt. Jag ville göra 180 kg vägandes under 80 kg som 18 åring.

Fortsättningen på detta kommer inom kort i del tre. Där kommer jag knyta ihop den här säcken med min satsning mot 180 kg och vad allt lett till.

Gillade du det du lästa? Stötta sidan med att handla hos tyngre HÄR