Imorgon är ingen vanlig dag, utan det är “6 månader kvar till Ironman Kalmar”-dagen! Stressen is 4 real.

Nädå, Ironmanträningen går framåt och flera milstolpar har tagits.

Jag sprang  20 km på 1:59:06 (5:57 tempo) för två veckor sen i minusgrader och på underlag bestående av en schysst blandning av is, grus ovanpå asfalt och sporadiska vattenpölar och med icebugs-skor på fötterna. Efteråt var jag totalt död och mådde riktigt illa dom närmaste 12 timmarna efteråt. Kan ha att göra med ansträngningsgraden. Kan också ha att göra med att det typ var första passet efter 2 veckors förskylning. Vem vet!

Jag simmade ironmandistansen i måndags (3800 meter) på 1h 35min 48 sek. Att jag ska kunna göra distansen i Kalmar på 1h och 50 min (som är mitt tidsmål) ser jag som realistiskt (helst ska man ju vara hyffsat fräsch efteråt). Ett lite oväntat problem är att jag känner mig lite smått sjösjuk efter ca 1h i vattnet. Antagligen hänger det ihop med att huvudrörelserna vid andning inte är optimala (istället för en liten rotation för att ta luft kommer mitt huvud mer upp från vattnet diagonalt med sträckt hals som bilden på Loch Ness), men det blir nog bättre med tiden.

Är det Loch Ness eller Daniel som kommer upp till ytan för att ta luft? Ingen vet.

Cyklingen tror jag att det går framåt, men det finns för mycket felmarginaler att med inomhuscykling med en wheel on trainer att jag ska våga ta ut något i förväg. Time will tell när jag väl kan cykla ute igen. Men att investera i en ny sadel i höstas har gjort en enorm skillnad. Jag kan nu sitta i flera timmar på cykeln utan att känna träsmak i arslet.  Modellen är Specialized Power Comp Mimic 155 mm och jag provade ut och köpte den på Solsta Cykel i Karlstad. Money well spent. Har även höjt Aerobarsen, vilket även det har gjort en stor skillnad

Kroppsvikten däremot har inte gått riktigt dit jag vill. Jag har stannat på 93 kg, vilket inte är så jäkla konstigt då jag har ätit mer senaste tiden. Under 90 kg ska jag (helst 87 kg) och det är helt enkelt dags att skärpa sig.  För mig blir nämligen varje kilo ner i dagsläget (enligt diverse kalkylatorer på internet) ca 2 min 30 sekunder förbättring på ett marathon. Det är värdefulla minuter som alltså relativt enkelt går att äta sig till. Bokstavligen. Men ser man det positivt är nuvarande vikt iallafall bättre än dom 107kg jag släpade runt på Ironman 70.3 i Jönköping 2022.

Vid kommande löning är det dags att anmäla sig till Vansbro Triathlon som är 29 Juni. Det kommer va genrepet inför Kalmar, då det är halva distansen (1900m simning, 90km cykel, 21,1 km löpning). Målet är att vara 1h snabbare än jag var 2023 (7h 19 min 36 sek). Det tragiska med det är att även om jag förbättrar mig med 1h kommer jag fortfarande vara bland dom sämsta av personerna i motionsklassen. Triatleter is crazy fast.

Kostnaderna fortsätter att ticka uppåt för detta projekt. Jag kommer lägga ut ett inlägg med varenda köp nån vecka innan Kalmar, så andra människor kan få en bättre budgetuppfattning inför sådant här projekt än vad jag hade iallafall. Jag trodde allt skulle kosta ca 20 000 kr, men baserat på hur det ser ut just nu blir det nog snarare lite över 30 000 kr.

Avslutningsvis var jag med i podden Tyngre Hurtbullar avsnitt 37 för några veckor sedan och snackade om hur min träning går ihop med vardagslivet som en gift småbarnsfar med heltidsjobb. En typisk hurtbulle alltså är jag. Ni kan hitta avsnittet på Spotify här eller lyssna i valfri poddapp.

Daniel Dalerhult