Bänk:
140 kg 1×1
160 kg 1×1
180 kg 1×1
200 kg 1×1
220 kg 1×1
242,5 kg 1×0 FAIL!!!
230 kg  1×1

Ja det här passet blev lite speciellt. Jag skulle gå max, vilket nog kanske hade varit 235. Dock blev det att jag kasta mig efter PB på 242,5 kg. Jag kände att jag gör 235 kg igen och kanske om allt sitter gör jag 242,5 kg. Nu var jag inte stark nog för 242,5 kg sen var omständigheterna lite stökiga. Många andra hade nog inte valt att gå för PB i den miljön, men jag gillar det lite när det är stökigt för då vet jag att det bara kan bli bättre. Samt att jag inte var super brydd i om det hade gått upp eller inte. Jag har bara testat på 242,5 kg en gång förut och det var på Westside Barbell för över tre år sen. Sen jag gjorde 240 kg på träning har allt mitt fokus varit att leverera på tävling så det har aldrig varit utrymme för tränings maxningar, utom nu då när inga tävlingar finns. Sen toppar jag inte upp mig en massa för att göra det heller för det ser jag som slöseri med tid när jag kan träna på att bli starkare.

Varför maxade jag idag då? Jo det var som så här att i Januari, den andra januari tror jag det var mitt i ”grundträning” så valde jag att de var mitt max låg. Jag uppskattade det till 230-250 kg baserat på om jag hade en väldigt bra dag eller en väldigt dålig dag. Den dagen var inge vidare och jag gjorde 235 kg ganska segt. Trodde när jag gjorde 220 kg att det var max, men gav mig på 230 och 235 kg med som gick. Hur kan jag då tro att jag skulle klarat 250 kg? Jo ibland har jag och många andra dagar som bara är superduper rakt av. De dagarna märks av när jag slår något PB i gymmet med mer än minsta möjliga marginal. Förr om åren kunde det vara på en singel, men det var ju givetvis dagar man inte gjorde det. På samma sätt som man har super dagar har man sop dagar.

Exempel på detta från förr kan vara andra gången jag gjorde 150 kg i bänk. Det var ett par månader efter jag gjorde det första gången och mitt i ett pass efter lite arbetsset så märkte jag att jag var i slag och gjorde det. Sen har vi de där dagarna man ska maxa med som man vill vara i form men man kommer inte ens upp till sitt tidigare PB. Ett exempel på det för mig är när jag skulle göra 180 en gång som hade varit PB men failade redan vid 170 kg. Nu för tiden reppar jag ju för det mesta och en sån där superdag jag hade vet jag var i Eskilstuna på ett landslagsläger 2019. Jag gjorde 13 reps på 180 kg som var PB med 3 reps, där efter 9 reps på 190 kg som jag tror var PB med en reps. Och efter det 5 reps på 200 kg som var tangerat PB och hade jag kommit i bättre läge hade jag nog kunna gå för en reps till.

Den här dagen var varken bra eller dåligt, den bara var. Tror jag fortfarande jag är stark nog att pressa 242,5 kg men allt bliv lite hip som happ kring det. det kom från bröstet, men inte mer än några cm. Hade kunnat pressa det några cm till, men bara för att fastna där istället. Passarna fick ta stången så jag slapp ödsla energi på ingenting. Sen var det upp och titta till den skrikande grabben och se till så han var lugn. Där efter ett snabbt om byte för att Barebells bänka 230 kg. Så det minsta ni kan göra är ju att gå in på tyngre och köpa lite bars. Kanske testa deras nya Double Bite Peanut Crisp

Hade på mig andra skor som var lite högre vilket sätter mig i ett smärre press läge. Brukar träna med de skorna lättare pass för det blir lite svårare, men framförallt för att de är smidigare att sätta på sig.  Nu satte jag 230 precis och de var väl för väl det. Ja det kanske är rörligt alltihopa här, men nästa gång jag maxar ska jag nog lämna fru och potentiellt skrikande barn hemma samt inte plottra med masa annat mellan seten.

Varför maxar jag då!? Och varför med allt stök? Jo… för det var den miljön som var på gymmet när jag var där idag. Det har inte varit så många på gymmet samtidigt på månader, men det var fortfarande inom reglerna sen skulle min lillebror maxa med, en kille på bänken bredvid skulle maxa. Sonen var med och låg i vagnen så man fick hålla koll på honom, med Amanda då min fru. Så fokus var på mycket annat än mig. Sen har jag ingen super prestige i om det blev 220 kg eller 240 kg. Det blir vad det blir och jag får något att gå på. Sen skulle jag ha maxat för en månaden sen typ. Den andra januari maxade jag och gjorde 235 kg och tänkte att om två månader maxar jag igen innan grabben kommer. Dock så fick jag ju en bristning i supraspinatus i slutet av januari så kunde inte alls maxa och fick vara försiktig med bänken. Så med det har ju träningen också varit undermålig i 2,5 månader nu med. Maxningen fick bli nu lite för att se var jag ligger för att ha ett utgångsläge och se vad supraspinatus klarar.

Under passet eller dagen efter så känns inget, allt är lugnt. Dock kan det fortfarande kännas smärre dagar jag sovit konstring mer armen eller burit grabben för mycket. Så bänken och även marklyftet som bråkade känns lugnt. Nästa veckan, nu på måndag den 12 april kör jag igång träningen som vanligt igen och tillsammans med Rasmus Sarwien. Han kommer aktivt träna mot 200 kg och jag mot då 250 kg. Vi maxar väl igen någon i sommar.

Ni kan följa träningen här då i min journal där jag loggat träningspass sen 2017 och även på YouTube och Instagram. Vill man få mer än vad som delas där kan man följa mig på min Patreon för 30 kr i månaden där jag lägger ut videos på alla mina träning pass. De passen som är med Rasmus kommer också ha med honom i videon. På så sett supportar ni mig och ”betalar” för tiden jag lägger på att få ut videos för varje pass. På Patreon finns mycket mer än bara det, men är man ute efter att se min träning är det billigaste man kommer undan 30 kr i månaden och då får man lite mer än att bara se min träning med. Något ni med får är 10% rabatt hos tyngre.

Ska ni handla hos tyngre så gör det gärna genom denna länken: tyng.re/josef_eriksson

Josef Eriksson