Som en sann hurtbullig gift småbarnsfar tycker jag att ”det är mycket nu”.
Jag tränar nästan varje dag. ibland 2 eller till och med 3 pass om dagen. Jag har med några få undantag varit på kaloriunderskott varje vecka i ca ett halvår. Min plånbok blöder för att betala för allting som ironman-satsningen berör och jag sover varje lunch i jobbets vilorum i en fåtölj som jag lägger mig i fosterställning i efter att jag har tryckt i mig kvarg med varma bär på 10 minuter, för att jag är så sjukt trött. Varje onsdag och fredag vaknar jag 05.10 för att kunna simma innan jobbet, ofta efter att ha blivit väckt några gånger under natten av en sparkandes 2,5 åring som också verkar ha en underlig grej att hon gillar att antingen sparka på dig under natten, eller att placera skallben mot skallben under natten (vilket inte är ett dugg mysigt utan mest får en att känna sig attackerad av Zinedin Zidane). Åh juste, vår tvättmaskin gick precis sönder också, vilket passar perfekt när träningskläderna är genomsvettiga varje dag.

Zidane gillar likt min dotter Milla också att skallas

Det. Är. Mycket. Nu.

Men som vanligt kan man faktiskt inte klaga på alltför mycket saker som faktiskt är självvalt. Jag har varit på kaloriunderskott i ett halvår  för att jag var dum nog att sitta på för mycket fläsk alltför lång tid utan nytta. När kroppen väl behövde tappa det onödiga fläsket för att göra nya utmaningar, så tar det helt enkelt tid. Om man gör liknelsen till ett restaurangbesök så var det var gött att äta allt man ville, men när notan kom så undrar man om det verkligen var värt att äta tre desserter.

Att träningen är mycket är inte så konstigt heller. Det räcker inte att jag har tagit mig an en av de sjukaste konditionsdistanserna som finns och tränar efter ett schema specifikt för det. Jag ska envisas också med att träna BJJ och lite styrketräning utöver det också.

När jag skriver detta är klockan 21.24 och jag väntar på att min mobil och hörlurar ska laddas lite snabbt så jag kan sticka ut och springa ett intervallpass som ska ta 45 minuter. Ärligt talat är jag idag inte ett dugg sugen på detta. Jag skulle hellre sitta inne och se film. Lord of The Rings – The Two Towers skull va gött (extended version givetvis). Men att sitta och se världens bästa film i sitt bästa utförande i 3h och 38 minuter får vänta.

Bästa scenen från LOTR-trilogin får man bara se i Extended version i ”The Two Towers”

Man får helt enkelt påminna sig om att träningen och pusslandet för att få ihop det generellt är väldigt roligt. Det är kul att jag har lyckats få ett mega PB på 15 km löpning (1h 22min 16 sekunder) där jag dessutom på samma runda knäckte mitt PB på milen (nuvarande PB är 54 min 7 sekunder). Det är kul att jag pga allt simmande och med min nya simlärare har förbättrat mig 8min och 10 sekunder på 1900meter simning (nya PB är 47min 36 sekunder). Det är också kul att få brottas igen (Brasiljansk Jiu-Jitsu), då kampmomentet är något jag saknat väldigt länge. Jag ska också tävla i BJJ nästa vecka igen, vilket också det ska bli himla kul. Det är också kul att det faktiskt går att få ihop all denna träning som i de allra flesta fall är väldigt rolig utan att jag missar tid med min familj då majoriteten av all träning ändå sker när dom sover (med det sagt är fortfarande min fru Anna anledningen till att detta ändå fungerar såpass bra, utan henne hade jag varit fucked). Det är också kul att jag nu har gått ner såpass mycket i vikt att det faktiskt syns lite skillnad i spegeln.

Vänstra bilden vägde jag ca 107kg någon vecka efter Ironman 70,3 Jönköping 2022. Högra bilden var för två veckor sedan vägandes 91 kg.

Nu mina vänner ska jag klaga mindre och ta mig ut för att springa. Adios!

Ps. Det blev inget bra intervallpass. Men ute var jag, sprang gjorde jag, olika intensiteter hade jag. Alltid något.

Daniel Dalerhult