Varför högreps? Del 3 – Bakslag

Sjukdom gör en inte starkare

Så… jag är på väg att bänkpressa min ålder plus en nolla. 180 kg, 18 år gammal på en kroppsvikt under 80 kg. Detta var något jag brydde mig väldigt mycket om och framför allt då. Träningen för detta fick lite andra omständigheter än det var tänkt. Hallsbergs AK 2011 var en liten klubb. Både till ytan och till antalet medlemmar. Vi höll till på ca 80 kvadratmeter i det lokala idrottshuset. Där låg vi från 1967 till 2016 då vi inte längre fick vara kvar. Hösten 2017 flyttade vi in i våra nya lokaler och där emellan var väl mer eller mindre Hallsbergs AK hemma hos mig i mitt garage och källare.

Uppvärmningen för bänk DM 2010 i Hallsbergs AK

Den 3 oktober 2011 när jag var mitt i hårdträningen för mina 180 kg gick det lite snett på gymmet. Det skulle mer eller mindre ske en avrättning. Ett mordförsök ägde rum där lokalen tapetserades i blod. Killen man gav sig efter överlevde otroligt nog med minsta möjliga marginal, men det var inte tänkt så. Han var lämnad för att dö. Den historian hör inte hit mer än så. I enkelhet behövde jag hitta någon annanstans att träna. Örebro Kraftsport tog emot oss lyftare från Hallsberg så där fick det bli. Jag behövde ha ett gym med bra bänkar och stänger.

Avspärrning efter mordförsöket

Mitt i detta byggde ÖKK om och fick nya lokaler. Detta störde inte träningen eller så då bytet gick fort, bara lite rolig kuriosa. Mitt i allt detta var det även bänkpress-DM. Jag var SUPERSTARK inför den tävlingen. Jag hade gjort 170 kg utan stopp ca fem veckor innan mitt i träningen. Sedan hade jag gjorde två reps på 155 kg med stopp. Dagen efter det gjorde jag en tvåa på 157,5 kg med stopp och sedan en singel på 165 kg med stopp. Rent historiskt så om jag gjorde en vikt med stopp på träning satte jag det garanterat på tävling. Det har felat fyra gånger vad jag kan komma på nu på rak arm. Då har det varit att fötterna glidit sista lyftet eller att jag varit sjuk inför tävlingen.

Två månader innan bänk-DM tävlade jag och gjorde 160 kg. Innan den tävlingen gjorde jag som mest 155 kg med stopp, och det var utan en max-tvåa innan. Så ja, mina tankar gick kring 170 kg i sista lyftet. Tyvärr blev det inte så. Anledningen bakom det var så frustrerande att efter den tävlingen ändrade jag en ganska stor del av min bänkpress. Jag gick in på 155 kg, men det var inte så lätt. Det var tyngre än det borde vara för att jag fick det sämsta avlyft jag någonsin fått. I andra gick jag 162,5 kg som var väldigt tungt, även det avlyftet var katastrof. När jag skulle lyfta på 162,5 kg sa jag till avlyftaren innan och när jag väl ligger för avlyftet säger jag till två gånger att han måste ta i! Han gick inte ens upp på platåerna som fanns…

162,5 kg lyftet var tungt och brände mig på kraft, gick 165 kg i sista men missade. Det fanns ingen ork kvar. Efter den tävlingen slutade jag med avlyft. Helt klart ett av de bästa besluten jag gjort vad gäller bänkpressen. Tack vare det har inget lyft saboterats av en dålig avlyftare. Jag gjorde redan här PBn i gymmet utan avlyftare då och då. Min 165 kg bänk på träning utan stopp när det var PB gjorde jag utan avlyftare. Sedan dess har jag fått höra mycket om att ”man kan ge bort något kilo av att lyfta av själv”. Jag kan inte hålla med alls om det. Lyfter man av bra kostar det ingenting. Lyfter någon annan av kan det kosta allting. Jag har klossbänkat 50 kg över mitt PB och lyft av själv. Flera jag tränar har lyft av långt, långt över sina PBn i klossbänkar och pressat det utan problem. Lär man sig lyfta av korrekt, kostar det ingenting i min mening. Du vinner BARA på det. Efter Bänk-DM började en aktiv avvänjning från avlyft.

Jag minns inte varje pass från oktober månad, men alla pass gjordes på ÖKK. Åkte in med bil eller tåg, många av passen gjordes med Rickard Kanon. Det är en person jag skulle kunna skriva mycket om. Han betydde en hel del under den här tiden, och vi båda triggade varandra duktigt i bänkträningen. En del av ökningarna måste jag nog tillskriva hans närvaro och inte bara min träningsmodell. Vi gjorde många superpass tillsammans. Ett av passen lyckades vi fånga upp i en ganska så omfattande video.

Sanningen att säga såg många pass vi gjorde tillsammans ut sådär i ungefär fem års tid. Det var en bra tid. När jag började träna på Hallsbergs AK var Rickards tävlings-PB 160 kg och i gymmet 165 kg. Det var hösten 2008. Trots att vi tränade på hände inte något på över två år. Han gick upp och ner i toppstyrka där han som bäst låg på sina tidigare vikter. Våren 2011 så var jag ju i full igång med min träning och ökat 20 kg under hösten. Under våren tränade jag på hårt mot 160 kg och det var där jag upplevde att Rickard hakade på mig lite mer på bänkpassen. Den 18 mars 2011 tangerade jag mina 150 kg efter en mängd med arbetsset och Rickard gjorde 170 kg! Samma kväll gick vi ut och söp ner oss.

Jag vill minnas att vi efter nyår började träna oftare tillsammans och Rickard började köra lite mer av högreps i samma bemärkelse som jag. Under den perioden byggde han upp styrkan för att slå ett då 2,5 år gammalt PB på 165 kg. Ett halvår senare gjorde Rickard 185 kg på träning och 180 kg på tävling. Att inte nämna Rickard Kanon från den här tiden vore att inte berätta fullt ut om den här tiden i min träning. Jag hade någon som hela tiden låg någonstans mellan 10 och 20 kg framför mig. Vi var nog till och med nere på 5 kg en sväng där under 2011. Gjorde jag en trea gjorde han en femma, eller som på videon, tre med stopp. Hela tiden var det så, ändå trodde jag innerligt varje pass att jag skulle slå honom.

Jag minns ett pass 2012 där vi körde maxreps på 120 kg, kan varit 122,5 kg med, lite osäker… Jag sa att jag skulle slå honom det passet. Väldigt självsäkert berättade jag det även för dem andra i lokalen. Första setet tror jag att Rickard gör precis 15 och jag 13 med fail på 14. För den som inte vet är man som jag dömd där. Vi tränade likadant och han slog mig med två reps. Det finns inte att hans repstolerans skulle dippa så hårt att jag kan komma ikapp. Det visste jag inte då, eller ville inte veta alla fall. Efter fem set är det närmsta jag varit en reps ifrån honom. Jag tjatar till mig ytterligare ett par set. Hur många set det blev minns jag inte men jag vet att jag gör 6 reps mitt sista set och har inte en chans i värden att en rubba den sjunde repetitionen jag försöker med från bröstkorgen. Fortfarande har jag inte vunnit ett enda set. Då kommer jag med mitt ”all or nothing” förslag. Ett set på 80 kg, den som gör flest är segraren över passet. Rickard går med på detta, om han förstod vad som skulle hända vet jag inte. Det jag vet är att jag inte hade en aning om det.

Passar Rickard på 180 kg i Bänkpress 2012

Vi plockar av till 80 kg och singlar slant om vem som ska börja. Mycket sånt var det med, singla slant eller sten, sax, påse. Det var ofta det mest prestigefyllda att vinna. Jag förlorar slant singlingen och får börja. Jag vet inte hur många jag gör, men det är imponerande få. Rickard lägger sig efter och gör en mer med lättja. Han hade kunnat göra tio till utan problem. Boven i dramat här var inte nödvändigtvis bara att Rickard var starkare, han var smartare. Jag räddade Rickard i en fail ett set av alla seten vi gjorde. Han fick rädda mig alla set, jag gick till fail VARJE SET. När vi hade på 80 kg var jag helt bränd, det fanns ingen kraft kvar i kroppen. Rickard var slut, men inte bränd. Efter det bestämde jag mig för att göra maxreps-set, inte fail-set. Jag ska göra maximalt antal reps jag klarar, inte fortsätta till jag inte klarar någon. Skillnaden skulle vara att om jag är osäker på en reps till, då lägger jag tillbaka stången.

Så! Då har jag fått berätta lite om Rikcard Kanon med, vi hoppar tillbaka till oktober 2011. Videon med mig och Rickard när vi tränade tillsammans ovan var en vecka innan jag gjorde 175 kg. Min bänkpress på 175 kg står än idag som en av mina bättre bedrifter. Från bröstet och upp tog det nästan 7 sekunder och var efter en tung tvåa på 167,5 kg. Jag visste att nästa vecka gör jag det! 180 kg i bänkpress, vägandes under 80 kg och fortfarande 18 år gammal. Tyvärr blev det inte så…

Dagen efter 175 kilos bänken vaknade jag upp lite tjock i halsen, tråkigt. Två dagar efter var jag väldigt tjock i halsen, väldigt tråkigt! Dag tre, ännu värre och dag fyra kunde jag inte äta eller dricka. Dag fem tog jag mig till vårdcentralen och kunde knappt gapa för att halsen var så svullen. Jag hade inga andra förkylningssymtom, inget slem, ingen feber, inget snor. Jag var inte slut i kroppen direkt heller. Trots det visade sig att jag hade fått halsfluss. Jag fick antibiotika och sakta men säkert blev jag bättre. Lagom till att jag var bra nog för att börja träna började halsen bråka igen. Tyvärr var jag inte kvitt streptokockerna så ny kur av starkare antibiotika. Sedan hände samma sak igen en tredje gång och då ännu starkare antibiotika.

Den här processen varade i 9 veckor. Under den här tiden så missade jag SM i bänkpress för juniorer, gick ner 5 kg och mitt max i bänkpress sjönk 35 kg. Sedan vet jag inte om mitt immunförsvar tog stryk av den perioden för nästan hela början av 2012 var jag lätt förkyld, men det gick okej att träna bänkpress då och då. Trots att det gick att träna var det en uppförsbacke. Den löste jag med att gå upp i vikt så jag låg ibland över 83 kg. Idag låter det inte lika imponerande som det gjorde då. Eftersom sporten har vuxit har den dragit med sig fler utövare och bland dessa några otroligt talangfulla människor. Jag hade tur som fick hålla på lite innan det. Tyvärr blev aldrig 180 kg av. Jag fick inte ens försöka på det. Efter 175 kg lyftet tog det lång tid innan jag ens var på ett gym igen.

Nyper Rickard i öronen Bänk-Dm 2012

Om vi ska sammanfatta min utveckling i bänkpress under den här tiden jag skriver om då. Fram till och med oktober 2010 var mitt PB i bänkpress 130 kg. Jag gjorde 130 kg vid flera tillfällen från våren till hösten. Sista maxningen jag gjorde med 130 kg som PB vägde jag kring 78 kg . Oktober 2011 gjorde jag 175 kg i bänkpress och vägde även då kring 78 kg. Med det sagt pendlade som vi vet min vikt upp och ner här. Jag var som lägst nere strax under 73 kg och även någon gång uppe strax över 80 kg, men vid maxningstillfällena var min vikt densamma. Jag ökade 45 kg i bänkpress på lite mer än ett år utan att direkt gå upp i vikt.

Den här tiden bjöd på både skador, sjukdom i form av feber och förkylningar samt att jag hölls tillbaka av min kroppsviktshets. Det var inte ett solklart år rakt av där allt var så fantastiskt. Hände även den del i privat i familjen som inte var positivt, bla två nära som gick bort. Vad jag vill ha sagt är egentligen att den här perioden var inte nödvändigtvis så fantastisk i vardagen alla gånger. Något som jag förstått mer och mer med åren är att allt färgar av sig i träningen.

När jag var frisk och kunde börja träna igen 2012 var mitt max 145 kg. Som jag nämnde tidigare åt jag upp mig för att kompensera för mitt styrketapp. Jag tränade på det året och har gjort sedan dess. Alla år har inte varit så fantastiska, bara det att jag haft tre långa skadeperioder är ju något som onekligen hämmar utvecklingen. Även längre perioder med sjukdom, inte minst den jag redan nämnt. Trots det har jag lyckats komma tillbaka bättre än innan varje gång.

232,5 kg i andra lyftet på VM i japan 2019

Sedan dess har det hänt saker kring det jag skriver om. Den här metoden och grundprinciperna är fortfarande stommen i min träning. När jag började med den hade jag ett tävlings-PB på 125 kg från våren 2010. Våren 2019 gjorde jag 235 kg på en 25 kg tyngre kroppsvikt. Över nio år tog jag med mig 4,4 kg på bänken för varje kilo på vågen. För egen del gick det ganska bra med den här träningen och fortsätter göra trots sjukdom, skador och annat som hör livet till. Jag har tränat en mängd med framgångsrika bänkpressare enligt mina metoder. Fram till idag har tränat den yngsta tjejen att göra 100 kg på tävling och yngsta killen att göra 200 kg på tävling i Sverige. Jag tränar de än idag och trots att det gått några år sedan dess fortsätter de att göra framsteg.

Jag har ju också tränat hundratals jag online sedan 2011 och säkert närmare 100 stycken fysiskt. Jag har även haft flera omfattande bänkpressprojekt där jag tränat stora grupper efter samma program. Varje program har gett väldigt gott resultat. Två av programmen från två av dessa projekt går att köpa hos tyngre. Det ena är 10×10 av J.E och det andra är Bänkpress Test Två. Programmet 10×10 av J.E hade 87 deltagare där 80 höjde sitt PB i snitt med 6,8% över 6,5 veckor. Bänkpress Test Två programmet hade 30 deltagare där 28 höjde sitt PB med, i snitt, 7,16%. Det var alltså 93,3% som höjde sitt max med 7,16% när de körde Bänkpress Test Två . Det finns flera program som troligen kommer komma ut för försäljning från andra projekt i bänkpress.

Så här slutar väl början av sagan om högrepsen. Det finns mycket mer att säga om det, men kanske kommer det stå i min bok om bänkpress som jag började skriva på 2015 och som kommer ut år 20xx.

Hoppas ni tyckt den här berättelsen varit underhållande och kanske stimulerande. Den berättar inte så mycket om träning eller träningsprogram, utan mer om mig och hur det gick för mig. Jag har fått frågan så, så många gånger de senaste tio åren om varför jag tränar så mycket högreps. Jag tänker att hur det startade svarar på mycket av den frågan. Tack för att du läste och som alltid om du vill stöta mig och de som stöttar mig kan du handla från tyngre genom att klicka HÄR

Josef Eriksson

Tyngre Shakers
Barebells Mixlåda
Jordgubbsgröt
Tyngre Styrkelyft T-shirt
Tyngre väska
8-pack magnesium klossar
Rött Gummiband
Tyngre Shakers
Barebells Mixlåda
Jordgubbsgröt
Tyngre Styrkelyft T-shirt
Tyngre väska
8-pack magnesium klossar
Rött Gummiband

Liknande inlägg